LYCKA

Idag är det sista skoldagen på dessa tre, långa år och känslan kan inte beskrivas på ett bättre sätt än att det känns mycket märkligt. Imorgon är det examen och så ska man säga "hejdå" till en massa människor som jag antagligen inte kommer träffa igen och en hel hög som jag kommer träffa enstaka gånger.
Idag kommer pappa, Karrå och Leah till vår fina, dock regniga, stad. Jag har rensat barnrummet från allt rat som inte ska vara där så kanske pappa har en chans att få plats. Passade på att ta lite kort när det ändå var mindre plockigt.

Som ni ser så är allt (nästan) inhandlat, nu ska bara lite pynt upp på väggarna, väggtext ovan spjälsängen inhandlas och fönstret ska bytas samt att elementet ska renoveras SEN kan Pyret komma i lugn och ro....

Puss

När jag funderar över detta med att det ev blir ett extra ultraljud så känner jag mig lite orolig men samtidigt lite upprymd eftersom jag ser fram emot att se lilla Pyret. Jag lever nog i villfarelsen att allt är bra eftersom mamma envisas med att hon minsann legat över kurvan med alla sina barn också. Samt att jag inte kan hitta något på nätet som säger något om hög födelsevikt och vad det kan bero på, men jag kommer ta upp det med BM vid nästa besök.

Idag är det alla mammors dag och jag konstaterade just att jag kommer ju bli firad nästa år, spännande! Och då har vi nästan en ettåring i vår omsorg. Längtar verkligen tills Pyret kommer och vi får se vad det är vi har skapat. Det är fortfarande en aktiv och stark bebis, känns extra tydligt när h*n bestämmer sig för att sparka på min stackars urinblåsa som vid det här laget bör vara blåslagen!

Puss

Liten Egon på sin första stora utställning.

Barnet:
I vecka 29 är medelkroppslängden ungefär 39 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1400 gr. Huvudets omkrets är 27 cm.

Fett lagras under huden för att ge energi och sköta temperaturregleringen efter födelsen.

Nu är ögonen åter öppna och hinnan över linsen borta. Om barnet skulle födas nu kan ögonen skilja mellan ljus och mörker.
Ögonen får färg vid den här tiden men vilken färg barnet slutligen får vet man inte förrän några månader efter födelsen. Ögonlocken är nu öppna då barnet är vaken och slutna då det sover.
Källa: Growingpeople

Idag är det verkligen bara 11 veckor kvar till beräknat och det känns helt sjukt att tiden bara rusar iväg. Snart är vi där vi så länge velat vara! Barnrummet står klart och jag ska snart lägga upp bilder på det så ni får se hur fint det blev, jag känner mig jättenöjd.
Nu håller jag bara tummarna för att jobbet på akuten ska gå vägen och att jag ska orka jobba hela tiden som jag hade tänkt och sedan ska jag bara njuta av vårt lilla Pyre!

Puss

Idag har jag varit på MVC på kontroll och jag känner mig nöjd med att allt ser ut som det ska förutom det faktum att SF-måttet hade gått från den "normala" kurvan och upp till den övre gränsen och om det stiger ytterligare utan att plana ut om tre veckor så kommer det bli ett extra ultraljud. Men i övrigt såg det bra ut, blodtrycket stabilt, blodvärde lite lågt så det blir åter blutsaft och jag har gått upp ringa 2 kg sedan inskrivningen. Förra gången hade jag lite äggvita i urin men inte denna gång. Så sammanfattningsvis verkar denna graviditet gå som den ska, men jag ropar inte hej förrän vi åker hem från BB med Pyret! Kan knappt längta.....
Nu har jag börjat på akuten och det går bara bra men efter igår känner jag hur känslig jag är nu, kan inte vara ute och slarva! Imorron är det ett kvällspass så håll er hemma.....

Puss

Hemmagjord pizza! Mums :P

Idag har jag, mamma och Karin varit till Sundsvall en sväng vilket innebär en tripp på Ikea och nu har vi nog inhandlat allt som kan tänkas behövas till Pyret, så nu är vi beredda. Lite småsaker kvar bara sedan är det bara att vänta på BB-resan.
Turen på Ikea gick bra förutom att jag svällde om benen, blev akut trött i ryggen och blev otroligt trött.

Idag har jag gjort mitt första pass på akuten som sjuksköterska, dock under inskolning. Det gick bara bra men jag var trött i ryggen och svullen om benen innan passet var slut. Så nu blir det ett litet projekt att skicka efter stödstrumpor vilket innebär att jag måste mäta benen imorron bitti. Jag tror att sommaren kommer bli bra bara jag håller mig aktiv däremellan, men jag tror det blir bra.

Lilla mamma
Pappa

Min fina Piga som blev 10 år. Älskad och saknad!

Barnet:
I vecka 28 är medelkroppslängden 38 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1200 gr. Huvudets omkrets är 27 cm. En del barn lägger sig tillrätta redan nu med huvudet nedåt. Även om det börjar bli trångt kan barnet slå kullerbytta i livmodern. Håret på huvudet har vuxit och barnet har fått ögonbryn och ögonfransar. Barnet öppnar och sluter ögonen. Forskning har visat att om man lyser med en stark lampa på mammans mage så rör sig barnet mot eller bort från ljuset. De starka kontrasterna mellan ljus och mörker består till efter födelsen, det nyfödda barnet föredrar kontrastrika leksaker i svart och vitt. Precis som ett spädbarn sover det ofödda barnet mycket. Man vet att unga barn har en stor del så kallad djupsömn, liten del drömsömn (REM-sömn, rapid eye movement, snabb ögonrörelse-sömn) samt liten del vakenhet. Dessa proportioner ändrar sig med graviditetslängd, barnets mognad och tillväxt: äldre är vakna längre och sover ytligare. Det finns forskare som tror att barn drömmer redan i livmodern och bearbetar det de varit med om.

Ja, då ska jag pröva på trenden med en bloggutmaning och jag har valt att göra denna till en fotoutmaning! :D Spännande 30 dagar!

Nu är det bara tre månader kvar till den stora livsförändrande händelsen och vi är, materiellt, förberedda upp till tänderna. Rummet står klart....så när som på småpyssel och alla möbler på plats. Det enda som ska inhandlas nu är textilier och nästa tisdag ska jag och mamma till Sundsvall som självklart innebär Ikea. Hade jag haft pengar så hade jag passat på att handla men tyvärr ska vi dit den 24:de och kulorna rullar in den 25:de.

Pyret har varit mer än lovligt jäklig med sin mamma idag eftersom h*n sparkar neråt och träffar på så vis blåsan och allt annat som finns i de regionerna vilket inte är det minsta mysigt, bekvämt eller bra. Jag känner mig dock väldigt trygg när Pyret sparkar på mig eftersom det, i min bok, betyder att h*n mår bra och lever. Tittade på "Vi ska få barn" på TLC idag och då var det ett par som väntade sitt andra barn. Deras första barn dog i magen i vecka 35 och det fick klumpen i maggropen att återvända hos mig eftersom jag trott att jag sitter säkert nu när jag kommit så långt, men inser att så inte är fallet!
Men jag fortsätter njuta av graviditeten så länge den varar och tänker inte låta oro förstöra det!

Nu har vi börjat på den sista kursen på sjuksköterskeutbildningen och det känns helt ofattbart att jag snart kommer att inleda ett nytt kapitel i mitt yrkesliv där jag faktiskt gör det jag vill! Jag ser fram emot sommarens arbete och känner mig säker på att jag kommer klara av det bra, just nu känns inte bäckensmärtan så farligt. I helgen var jag och mamma på utställning med hundarna i Skellefteå och jag gav mig i kast  med allt det innebär (=springa) och än så länge känns det ok, jag är lite trött i musklerna som inte blivit använda på ngn vecka men annars är det ok.

Puss

Barnet:
I vecka 27 är medelkroppslängden 36 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1000 gr. Huvudets omkrets är 26 cm. Hårstråna på huvudet är fortfarande små, tunna och bleka utan pigmentering eller med mycket sparsam pigmentering. De är ofta bara någon millimeter långa. Barnet kan öppna sina ögon och börjar bli känsligt för ljus. Vid en klinisk undersökning med amnioskop (ett rör som man via kvinnans slida för in genom livmoderhalsen upp till fosterhinnorna) ser man att barnet försöker skydda sina ögon från instrumentets ljuskälla genom att vända sig bort eller sätta sina händer för ögonen. Man ser också att hjärtfrekvensen ökar som tecken på stress när fostret utsätts för ljusstimuli.

Nu går livet lite väl fort, jag var tvungen att dubbelkolla så jag verkligen är i vecka 27, kan inte fatta att det bara är 13 veckor kvar till 40.....

Puss

Nej jag tänker inte ta den klyschan! För jag tycker verkligen att det skulle ha varit skönare att stanna kvar i sängen!
Igår var jag till sjukgymnasten för att få mig lite tips om hur jag ska hantera smärtan i vänster ben. Hon var förvånad över att jag var så "påläst och insatt"....ja, vad trodde du? När jag ringde och fick en tid första dryga veckan efter var jag ju tvungen att läsa mig till hur jag skulle göra för att överleva den veckan. Dock fick jag lite enkla tips på vad Jonas kunda hjälpa mig med för att avlasta mitt bäcken de dagar när livet suger lite extra, men inte vet jag om det var värt 80 kronor.
Idag är sista dagen på praktiken och jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka till skolan för att avverka de sista veckorna...eller dagarna egentligen eftersom jag fått en hel del pass på akuten som inskolning så kommer jag nog inte lägga ner min själ heller i detta arbete. Ska bli spännande att se vad de hittat på åt oss som sista arbete....

Pyret är i farten som vanligt och verkar vara en morgontrött filur, är vaken och sparkar när jag vaknar men sedan när jag kommit mig upp och börjat med morgonbestyren så blir det bara tvårlugnt därinne! Det ska bli så spännande att se vad det är för en lite individ som finns där inne. Nu börjar jag längta till augusti!

Puss

Magen i v. 26+0
Nu går det inte att dölja att vi väntar smått och jag tycker, för det mesta, att det är ganska mysigt. Det enda som stör nu är det faktum att jag fortfarande har besvärligt i mitt vänstra ben. På tisdag har jag en tid hos sjukgymnasten och hoppas på att de ska kunna hjälpa mig lite åtminstone med ett träningsprogram och ett bäckenbälte. Vi får se! Pyret är lika aktiv som alltid men i helgen har det varit ganska lugnt och tyvärr är jag så bortskämd med att kunna "busa" med h*n och få svar så när jag inte får det blir det en liten klump i bröstet av oro....helt obefogad för någon timme senare brukar sparkarna komma tillbaka med full kraft!

I helgen har bästa Karrå och Leah varit här på besök och jag önskar verkligen att det skulle bo lite närmare så jag får träffa dem ofta. Leah växer så det knakar och utvecklas otroligt mellan gångerna vi ses. Nu blir det nog inte förrän min examen som vi ses nästa gång och det är ju nästan en månad bort.

På tal om min examen så känns det nu att det rör sig om veckor bort. Idag är det bara 24 dagar kvar till den stora dagen och jag längtar verkligen till att få komma ut och jobba på riktigt! Det jag måste komma ihåg att göra är att beställa ett personbevis så jag kan få ut min legitimation. Jag kan knappt fatta att jag snart är legitimerad sjuksköterska efter tre års slit. Examensdagen känns verkligen som en stor dag som betyder mycket för mig, känns som jag är värd att känna mig speciell. Men om jag ska summera dessa tre år så har det varit fina och bra, visst har det varit slitigt emellanåt men nu har jag ju bara resten av livet kvar. Mycket, förutom på skolan, har hänt och nya kontakter har knutits.

Ibland känns det helt ofattbart att jag och Jonas väntar barn, att vi faktiskt kommer att ha ett litet Pyre som bara är vårt och som är en del av oss var. Längtar till den dagen jag får pussa och krama det lilla liv jag har inom mig, kärleken är stor trots att jag tidigare inte riktigt har förstått hur man kan ha en relation till någon som inte är född än, men jag lovar: det kan man!

puss

Barnet:
I vecka 26 är medelkroppslängden 35 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 900 gr. Huvudets omkrets är nästan 25 cm. Ögonlock och ögonfransar är mycket väl utvecklade. Fingrarnas naglar är välutvecklade men ännu finns det inga naglar på tårna. Armar och ben får sina slutgiltiga proportioner. Ditt barns hicka uppfattar du som små rytmiska kittlingar.
Källa: Growingpeople

Idag har Pyret flyttat sig och ligger på tvärsen under revbenen och magen är mycket hög. Snart är det dags att lägga ut bild på kulan....den är ganska rejäl redan!

Nu ska jag och Jonas åka ut till "mormor" och mata henne eftersom Micke jobbar kväll.

Puss

Ja, nu har jag fått mitt straff för att denna graviditet har varit fin och ganska odramatisk. I morse när jag steg upp låg jag och funderade på hur fasen jag skulle kunna kliva upp när jag inte ens kunde vända på mig i sängen. Men på något sätt lyckades jag masa mig upp och väl på fötterna insåg jag att jag inte kunde kliva ner på vänster ben för då sköt det upp i höften. Jag insåg att jag inte visste riktigt hur jag skulle kunna ta mig från sovrummet till badrummet men på något vis lyckades jag. Gråtfärdig men tvättad och klädd damp jag ned i fåtöljen, funderade en stund, fällde en liten tår och bestämde mig för att ta nya tag, satsade, väckte Jonas och bad honom skjutsa mig. Väl på praktiken gick det bra och dagen har varit hanterbar mycket pga att jag har en underbar handledare som verkligen tar hand om mig.
Nästa tisdag har jag en tid hos sjukgymnasten och tills dess har jag läst på Babycenter om vad jag skulle kunna använda sig av för verktyg under tiden och tro det eller ej, tipsen har hjälpt mig mycket.
Oron över hur det ska gå i sommar är överhängande just nu och jag känner inte så himla stor tilltro till att jag fixar det.

Nu ska jag lägga mig och prata lite med Pyret innan jag ska sova!

Puss