LYCKA

På första besöket hos barnmorskan fick vi en bok "Vänta barn" och i den står det några rader om att bli föräldrar och även att realtionen mellan mamma och pappa kan bli starkare. När jag läste det kände jag att jo, så är det nog. Vet inte hur det kan komma sig med tanke på att jag är trött, slö, ständigt kissnödig, öm och svullen både här och där men jag är nog mer kär än någonsin i Jonas. Underbart!

Puss

Det är ju så att vi kommer att bygga en vägg till så det blir ett extra rum och detta rum blir Pyrets rum. Än så länge ser det ut så här:
Från köket sett, så här kommer ju väggen att slås upp!
Här är det från det som kommer bli ingången till rummet.
Mycket att göra än, har bara tagit bort lister och rivit tapet.

Just nu är allt lugnt med Pyret och inget oroar. Jag jagar efter en barnmorska som kan ta emot mig eftersom vår vårdcentral inte har fått tag på någon än.
Jag har konstaterat att jag inte heller kan färga håret och kommer inom kort se mer eller mindre skallig ut! :S


Barnet:
Under vecka 10 ökar längden från hjässa till stjärt i medeltal till 3,6 cm.Ansiktet börjar anta mänskliga drag även om ögonen fortfarande sitter långt ifrån varandra ute på sidorna av skallen. Nästippen syns tydligt liksom munnen. Armarna börjar böjas i armbågarna och benen i knävecken. Händerna är lätt kupade och i början av vecka 10 börjar man kunna se på fötterna var tårna ska komma och de syns åtskilda i slutet av veckan. Såväl händerna som fötterna kan mötas. Mot slutet av perioden blir rörelserna mer kraftfulla och fostret kan börja ändra läge. Barnet kan redan nu börja hicka, vilket betyder att diafragmamuskulaturen är tämligen väl utvecklad. Navelsträngen fäster långt ner på buken.
De vävnader som ska bli skelett börjar omvandlas till brosk och ben. Tarmen börjar bli ihålig som ett rör. De yttre könsorganen är tämligen väl utvecklade, men man kan ännu inte se om det är en pojke eller flicka.
Sköldkörteln (tyreoidea) börjar redan i vecka 10 utsöndra ett hormon (tyroxin) som är viktigt för cellernas energiomsättning. Känseln börjar utvecklas och barnet kan reagera på beröring.
 Källa: www.growingpeople.se

Puss

Livet har lärt mig att allt känns lite bättre om man har en plan att följa och en tillhörande "back-up"-plan.
Innan graviditeten:
I januari 2010 besökte jag KKM fick träffa Dr. Jon Fors-Stenlund för en rutinkontroll av läget med min PCO-s, bara kolla lite hur det såg ut. Eftersom han var ny hade han lite bekymmer att se något på ultraljudet så han kallade in Dr. Najda som tittade på livmoder och äggstockar. Hennes kommentar blev att jag borde äta p-piller och hon var den första läkare som egentligen förklarade varför detta kunde vara bra för mig. Den förklaringen löd att det kunde hjälpa mig med mina symtom som övervikt och acne. Och hur rätt hade hon inte om det!
Jag skulle egentligen äta p-piller i 9 måndader men på grund av en fantastiskt, vidirg klåda slutade jag en månad innan. Planen som följde med det beslutet var att vi skulle försöka producera ett barn men om detta inte gick på tre månader skulle jag äta piller i minst 6 månader till.
Ni ser, en back-up-plan som gjorde både mig och Jonas lugnare.
Under graviditeten:
Nu under detta efterlängtade stadie i mitt liv så lyder planen att njuta av det som är, kroppens förändring och det faktum att det är min tur nu!
Om det inte skulle gå vägen åker jag till Irland i mars för att hälsa på lillasyster med värdfamilj som "tröst".... Detta gör att jag hur det än är har något att se framemot. En Irlands-resa kan inte på långa vägar mäta sig med ett barn men det är något i alla fall.
Låter det konstigt? Ja, men så fungerar jag och detta funkar för mig!

Nu känns det som att det är en evig väntan och längtan till tisdag, bara två dagar kvar nu. Jag hoppas att vi får se ett lite större, kraftigare hjärta denna gång som bultar och att det kanske är så pass att det går att skriva ut så Jonas får se också!
Nu hoppas jag att alla håller tummarna!

Puss