LYCKA

Magen i v. 26+0
Nu går det inte att dölja att vi väntar smått och jag tycker, för det mesta, att det är ganska mysigt. Det enda som stör nu är det faktum att jag fortfarande har besvärligt i mitt vänstra ben. På tisdag har jag en tid hos sjukgymnasten och hoppas på att de ska kunna hjälpa mig lite åtminstone med ett träningsprogram och ett bäckenbälte. Vi får se! Pyret är lika aktiv som alltid men i helgen har det varit ganska lugnt och tyvärr är jag så bortskämd med att kunna "busa" med h*n och få svar så när jag inte får det blir det en liten klump i bröstet av oro....helt obefogad för någon timme senare brukar sparkarna komma tillbaka med full kraft!

I helgen har bästa Karrå och Leah varit här på besök och jag önskar verkligen att det skulle bo lite närmare så jag får träffa dem ofta. Leah växer så det knakar och utvecklas otroligt mellan gångerna vi ses. Nu blir det nog inte förrän min examen som vi ses nästa gång och det är ju nästan en månad bort.

På tal om min examen så känns det nu att det rör sig om veckor bort. Idag är det bara 24 dagar kvar till den stora dagen och jag längtar verkligen till att få komma ut och jobba på riktigt! Det jag måste komma ihåg att göra är att beställa ett personbevis så jag kan få ut min legitimation. Jag kan knappt fatta att jag snart är legitimerad sjuksköterska efter tre års slit. Examensdagen känns verkligen som en stor dag som betyder mycket för mig, känns som jag är värd att känna mig speciell. Men om jag ska summera dessa tre år så har det varit fina och bra, visst har det varit slitigt emellanåt men nu har jag ju bara resten av livet kvar. Mycket, förutom på skolan, har hänt och nya kontakter har knutits.

Ibland känns det helt ofattbart att jag och Jonas väntar barn, att vi faktiskt kommer att ha ett litet Pyre som bara är vårt och som är en del av oss var. Längtar till den dagen jag får pussa och krama det lilla liv jag har inom mig, kärleken är stor trots att jag tidigare inte riktigt har förstått hur man kan ha en relation till någon som inte är född än, men jag lovar: det kan man!

puss