LYCKA

Vi har flyttat hit!

Idag har vi varit på första träffen med föräldragruppen och jag hoppas att det blir många mer som följer, himla mysig grupp. Jag hade ju turen att jag kände två av de som var med så lite försprång men resten var fina de också. Babymassagen var jättemysig och Joel uppskattade det, han hade jättekul att ligga och kika på alla andra bebisar. När vi var klara och han fått lite käk somnade han i min famn. Jag la ner honom i vagnen och han fortsatte sova i två timmar till, underbart!
Sandra, en av deltagarna i gruppen berättade att hon hade för vana att lägga sin fina dotter tidigare på kvällen och jag har nu anammat detta. Ikväll somnade prinsen vid 20.00 och sover fortfarande, 21.15. Håll tummarna!

Jag har sagt det förut och säger det igen, jag ska INTE klaga på att vi inte får sova om natten. I vilket fall så tär det att bli väckt kl 03.00 för att en liten mage kurrar. Inatt var inte lilla magen så hungrig. Prinsen somnade, äntligen efter mycket stök, vid 23.00 och vaknade inte förrän 07.10. DÅ var han däremot hungrig men ville inte somna om (inte så underligt kanske) utan log stort mot mig, sådär att hjärtat smälter lite.
Klockan är nu 09.40 och vi har redan hunnit med en promenad i det kyliga vädret. Som hundägare är minusgraderna en skänk från ovan då det under två veckors tid har dragits in så mycket grus och lera att tårarna inte varit långt borta. Och som nybliven mamma finns det inte så mycket tid att städa bort tidigare nämnda smuts.... = frustration!

Idag är det alla underbara pappors dag och det ska firas med buller och bång.... eller åtminstone lite fika kryddat med pussar och kramar. Jonas firar sin första pappa-dag och Jolle har köpt så fina presenter till sin pappa.
Min pappa bor ju lite långt bort för att kramas på men vi åker ju dit nästa helg och då tar vi igen det!

Jag blev lite poetisk såhär på kvällskvisten men nu verkar MIN fina unge ha somnat sött på lilla örat....ska väl inte ropa hej än eftersom magen inte funkar som sig bör men än så länge så sover han.

Här hemma går renoveringsarbetet framåt...sakta men säkert. Känns bra att det händer saker men nu vill jag börja göra saker som syns.

Ja det var precis vad jag fick ikväll innan prinsen somnade. Ångest är ett ord som jag inte gärna använder om det inte verkligen är just det jag känner, hjärtskärande ångest som nästan framkallar kräkreflexer.
Det hela började med att Joel inte har sovit så mkt idag som han brukar och när han varit vaken har han varit pipig och inte nöjd alls.
När han väl somnade i eftermiddag sov han två timmar och var sedan en liten solstråle i en timme innan pipet började igen. Jag följde vår fina kvällrutin för jag resonerade så att han nog började bli trött igen. Jag tog på honom pyamasen, gick runt i sovrummet med honom på armen och bäddade upp hans säng, min säng, drog ner för fönstret och släckte ner. Han fick mat och somnade sedan lugnt i min famn och när han var helt stilla och lugn la jag ner honom i sin säng att sova för natten. Han sov 30-45 min och sedan var han klarvaken...jag försökte härda ut att han skulle ligga kvar och jag satt bara på sidan och hjälpte honom med nappen, tyst och stilla. Sedan började han skruva på sig och ville inte alls ligga kvar så jag gav upp och tog honom ut i vardagsrummet....vid det här laget var tålamodet redan väldigt prövat. Jonas hade honom lite och sedan satt han hos mig och började efter ett tag bli pipig igen. Vi gick in i sovrummet och jag la honom på sängen där han omedelbart började kinka och när jag skulle ta upp honom knäppte det till i ryggen (vilket det ofta gör utan att han reagerar på det) och han satte igång att skrika hysteriskt, sådär som bara bebisar som har riktigt ont gör....hjärtskärande!
Jag blev fullständigt utom mig och kunde bara tänka en sak: "Nu har jag knäckt ryggen på honom!"
Efter ett intensivt tröstningsarbete som även innefattade att känna igenom hela ryggen på honom utan att reaktionen ändrades, somnade han....hårt! Lyckan var total när jag kunde lägga ner honom och han fortsatte sova lugnt!
Men nu är han vaken igen och jag ser inte ljust på natten....

Det kan ju tyckas att vi är ute i alldelens för god tid när det gäller att välja förskola men jag tror på att vara förberedd. Genom en arbetskompis har jag fått lite insikt i detta med kooperativ och jag tror helt klart att det är något för oss och Brandbilen ligger nära till hands och på väg in till stan samt att det verkar vara en aktiv förskola med mycket bra tankar om sin verksamhet. Imorron ska jag ringa till hon som har hand om köerna och höra om det är för tidigt att ställa sig i kö när det är aktuellt med start först i januari 2013.

I morgon ska jag och Joel sätta oss i bilen åka långt, till Dorotea, för första gången. Vi ska hälsa på moster Karrå och kusin Leah samt alla andra fina som finns i Dorro. Farmor (min) är hemma så henne ska vi hälsa på först och sedan ska vi till min hemby.

STORT Grattis till Veronica med familj som väntar tillökning! KRAMAR (kommer ju riktiga på lördag)