Ångest
Ja det var precis vad jag fick ikväll innan prinsen somnade. Ångest är ett ord som jag inte gärna använder om det inte verkligen är just det jag känner, hjärtskärande ångest som nästan framkallar kräkreflexer.
Det hela började med att Joel inte har sovit så mkt idag som han brukar och när han varit vaken har han varit pipig och inte nöjd alls.
När han väl somnade i eftermiddag sov han två timmar och var sedan en liten solstråle i en timme innan pipet började igen. Jag följde vår fina kvällrutin för jag resonerade så att han nog började bli trött igen. Jag tog på honom pyamasen, gick runt i sovrummet med honom på armen och bäddade upp hans säng, min säng, drog ner för fönstret och släckte ner. Han fick mat och somnade sedan lugnt i min famn och när han var helt stilla och lugn la jag ner honom i sin säng att sova för natten. Han sov 30-45 min och sedan var han klarvaken...jag försökte härda ut att han skulle ligga kvar och jag satt bara på sidan och hjälpte honom med nappen, tyst och stilla. Sedan började han skruva på sig och ville inte alls ligga kvar så jag gav upp och tog honom ut i vardagsrummet....vid det här laget var tålamodet redan väldigt prövat. Jonas hade honom lite och sedan satt han hos mig och började efter ett tag bli pipig igen. Vi gick in i sovrummet och jag la honom på sängen där han omedelbart började kinka och när jag skulle ta upp honom knäppte det till i ryggen (vilket det ofta gör utan att han reagerar på det) och han satte igång att skrika hysteriskt, sådär som bara bebisar som har riktigt ont gör....hjärtskärande!
Jag blev fullständigt utom mig och kunde bara tänka en sak: "Nu har jag knäckt ryggen på honom!"
Efter ett intensivt tröstningsarbete som även innefattade att känna igenom hela ryggen på honom utan att reaktionen ändrades, somnade han....hårt! Lyckan var total när jag kunde lägga ner honom och han fortsatte sova lugnt!
Men nu är han vaken igen och jag ser inte ljust på natten....
Det hela började med att Joel inte har sovit så mkt idag som han brukar och när han varit vaken har han varit pipig och inte nöjd alls.
När han väl somnade i eftermiddag sov han två timmar och var sedan en liten solstråle i en timme innan pipet började igen. Jag följde vår fina kvällrutin för jag resonerade så att han nog började bli trött igen. Jag tog på honom pyamasen, gick runt i sovrummet med honom på armen och bäddade upp hans säng, min säng, drog ner för fönstret och släckte ner. Han fick mat och somnade sedan lugnt i min famn och när han var helt stilla och lugn la jag ner honom i sin säng att sova för natten. Han sov 30-45 min och sedan var han klarvaken...jag försökte härda ut att han skulle ligga kvar och jag satt bara på sidan och hjälpte honom med nappen, tyst och stilla. Sedan började han skruva på sig och ville inte alls ligga kvar så jag gav upp och tog honom ut i vardagsrummet....vid det här laget var tålamodet redan väldigt prövat. Jonas hade honom lite och sedan satt han hos mig och började efter ett tag bli pipig igen. Vi gick in i sovrummet och jag la honom på sängen där han omedelbart började kinka och när jag skulle ta upp honom knäppte det till i ryggen (vilket det ofta gör utan att han reagerar på det) och han satte igång att skrika hysteriskt, sådär som bara bebisar som har riktigt ont gör....hjärtskärande!
Jag blev fullständigt utom mig och kunde bara tänka en sak: "Nu har jag knäckt ryggen på honom!"
Efter ett intensivt tröstningsarbete som även innefattade att känna igenom hela ryggen på honom utan att reaktionen ändrades, somnade han....hårt! Lyckan var total när jag kunde lägga ner honom och han fortsatte sova lugnt!
Men nu är han vaken igen och jag ser inte ljust på natten....
Kommentarer
Trackback
