17+3
Idag är det precis en vecka kvar till ultraljudet och jag längtar med en viss skräckblandad förtjusning. Jag försöker hålla verkligheten nära mig än där det faktiskt kan vara den dagen vi får veta att det inte är så bra som vi trott och att det inte har fungerat. Samtidigt känns det viktigt att tänka på det fina vi kan få se på skärmen. Sammanfattningsvis kan jag säga att det känns nervöst något alldelens förskräckligt.
Det här med renoveringar vet jag inte om det blir så mycket av idag. Har varit ut i skogen på en tur med Egon men nu sitter jag i soffan och glor....vet inte om jag kommer kunna uppbringa kraft att ta mig upp....
När jag var ute och gick upptäckte jag en lite läskig känsla. Där vi går upp i skogen hemifrån är det ganska brant uppför i 100-150 meter kanske och när jag gick uppför i, för mig, ett bra tempo blev livmodern alldelens spänd och hård. Måste gå in och läsa på om det är något sorts inbyggd skydd eller vad som kan hända.... återkommer med svar.
Puss
Det här med renoveringar vet jag inte om det blir så mycket av idag. Har varit ut i skogen på en tur med Egon men nu sitter jag i soffan och glor....vet inte om jag kommer kunna uppbringa kraft att ta mig upp....
När jag var ute och gick upptäckte jag en lite läskig känsla. Där vi går upp i skogen hemifrån är det ganska brant uppför i 100-150 meter kanske och när jag gick uppför i, för mig, ett bra tempo blev livmodern alldelens spänd och hård. Måste gå in och läsa på om det är något sorts inbyggd skydd eller vad som kan hända.... återkommer med svar.
Puss
Kommentarer
Trackback
