LYCKA

Jag tycker att det är skrämmande hur fort tiden går. Nyss var jag i vecka 8, ovisst om jag skulle få gå längre i graviditeten och om allt skulle gå bra; Nu är jag i vecka 22 och hittills har allt gått som på räls. Känner fortfarande det där stinget av osäkerhet ibland om detta verkligen är sant eller om det är påhitt, men jag har nu så pass mycket bevis på att det är sant och har bestämt mig för att njuta så länge det varar. Nu känns det som att vi kan börja längta till förlossningen och att träffa Pyret. Jag har mycket funderingar kring vad det är för en liten en som ligger där och ser fram emot när vi kan kommunicera mer med den. Just nu känns det som att sparkarna kommer, om än tätt, så ganska sporadiskt och utan att påverkas av yttre stimuli.
När jag låg i sängen i morse så sträckte jag på mig och, som det kan bli på morgonen, ökade pulsen lite så där att det pulserar i öronen DÅ var det någon som blev lite vild, vet inte om det blev väldigt högt ljud i magen!? Så lite kan man nog påverka.
Men som sagt, nu ska jag bara njuta för har det gått såhär långt är ju oddsen på min sida känns det som!

Puss