LYCKA

Blir inte så mkt tid över för att blogga men jag har ju inte glömt det iaf!
I måndags var vi på BVC för att väga och mäta vårt lilla underverk och det visade sig att jag har samma dundermat som mamma hade till mig när jag var liten. Han hade ökat nästan 400 gr i vikt på en vecka samt att han vuxit 3 cm sedan förlossningen. BVC-sköterskan var tvungen att fundera vad jag matade honom med egentligen.... bra mat tydligen! :D
I övrigt så trillar dagarna på med mycket mys och vardagspyssel. Joel är otroligt snäll och lättsam så vi ska inte klaga på något. Nätterna känner väl på lite men det har mer att göra med att jag är van att sova så hårt, han är inte ens kinkig då. Vaknar ungefär var tredje timme och vill äta, mysa och sedan somna om. Äntligen har jag läkt så pass att långpromenader med hundarna känns hanterbart och Joel älskar sin vagn så det blir mycket trevliga promenader vilket också lättar mitt samvete för hundarna som suttit på undantaget länge nog nu. På tal om de fyrbenta så är enda "bekymmret" vi har nu att Egon demolerar både blöjor och amningskupor, oanvända dock, men det blir nog mycket att städa samt att han gärna håller till på sängen....
Vi har haft mycket besök men de har spridit ut sig lite vilket är tacksamt, hade nog inte orkat med några täta besök. På facebook har jag blivit inbjuden i en grupp för mammor i Övik med smått under 2011 och jag ser verkligen fram emot att få träffa lite nytt folk som sitter i samma sits.
Bjuder på en liten bild på en 14 dagar gammal Joel

Otroligt hur fort energin återvänder efter en sån påfrestning som en graviditet och förlossning är på kroppen. Det slog mig idag när jag dammsugade golven efter snickarna som bytt våra fönster. I slutet av graviditeten hade jag varit helt knäckt av en sån aktivitet men nu åt vi bara lite lunch och sedan gick jag, Jonas och Joel ut på promenad med hundarna. Det var lite lurigt eftersom tröttheten och orkeslösheten kom smygande men nu är orken tillbaka med full kraft. Läkningen har kommit en bra bit också vilket gör att jag kan vara ute och promenera på ett annat sätt! SKÖNT!

Nu har Joel hunnit bli en hel vecka gammal och livet börjar ta lite form igen. Jag har fortfarande ont och funderar om jag verkligen får behålla honom, känns som att jag är barnvakt och måste lämna tillbaka honom.
Amningen funkar bra och han sover otroligt bra om nätterna, jag får sova ett par timmar åt gången och mellan det är det bara matning och blöjbyte som behövs för att prinsen ska somna om.
Han är verkligen underbar i alla avseenden, hade inte kunnat önska mig en finare son!

Ett nyfött barn
- av Siv Andersson

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma…

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

Lille prinsen har haft lite bekymmer med magknip och det började i fredags med en mycket missnöjd kille och sedan har det gått till sig, men nätterna är fortfarande ingen lek.
Idag har varit en bra dag för hela familjen, Joel har varit lugn och till freds större delen av dagen och det har varit fullt hus med folk som kommit och beskådat underverket.
Pappa, Carina och Towe är här på besök över helgen samt att Karrå, Pelle och Leah bor hos mamma. Moster Karin kom hit en sväng idag och sedan kom även min farmor och hennes Sverker förbi. När alla andra åkt hem kom Joels farmor och farfar förbi en sväng, teorin är att det handlade om lite Joel-abstinens.
Nu hoppas vi på en bra natt....

Nu är han här, vår älskade prins. Han är inte bara här utan också underbar!!
Förlossningen gick bra och jag tycker att det blev en fin upplevelse och jag är mycket stolt över oss alla tre att allt gick så bra. Smärtlindringen bestod av lustgas och epidural vilket var guld värt. BM skröt över hur stark jag var som krystade en kvart innan han var ute.
Både jag och Jonas är stolta och lyckliga!

 JOEL Olof SELLGREN
Född: 110823, 4185 gr, 55 cm. Underbar och älskad från första stund, det finaste vi gjort!

Nu är första steget mot att detta barn ska komma taget.
Idag var vi in för en ny bedömning på spec. mödra. och det visade sig att jag hade lite fostervatten och när dr. hörde att jag inte fick sova så gott om natten beslutade vi att det är dags att föda det här här barnet nu. Jag och Jonas gick och flyttade bilen och sedan upp på BB. Nu har BM tagit hål på hinnorna och vi väntar på att det ska hända något....än inga märkvärdiga sammandragningar men vi hoppas väl att det kommer igång snart. Skönt att vara på plats och att det kommer hända idag! 23 augusti blir tydligen datumet som det ska ske!! Vi är lyckliga!

Ja något barn blev det inte, bara en otroligt jobbig natt där jag inte fick många minuters vettig sömn på grund av förvärkar. Men nu har jag varit in på en bedömning på BB som visade att hjärtljuden såg bra ut, nio minuter mellan sammandragningarna och inte ett spår av att förlossningen skulle vara i antågande. Jaja, så här sitter jag, och väntar. Både jag och Jonas är uttråkade, trötta och förväntansfulla!
Imorgon ska jag in på en ny bedömning och hoppas väl på att det ska ha hänt lite då!

Ja något barn blev det inte, bara en otroligt jobbig natt där jag inte fick många minuters vettig sömn på grund av förvärkar. Men nu har jag varit in på en bedömning på BB som visade att hjärtljuden såg bra ut, nio minuter mellan sammandragningarna och inte ett spår av att förlossningen skulle vara i antågande. Jaja, så här sitter jag, och väntar. Både jag och Jonas är uttråkade, trötta och förväntansfulla!
Imorgon ska jag in på en ny bedömning och hoppas väl på att det ska ha hänt lite då!

Kan det vara så att det är värkar som har satt igång nu? Jag har molande värk (väldigt lik kraftig mensvärk) samt att jag har sammandragningar och att smärtan strålar ut mot ryggen....låter som värkar för mig. Nu försöker jag klocka dem och får det till fem minuter men det känns som väldigt tätt för att vara bara i början. Nu ska jag hålla igång lite och försöka få lite gjort här hemma så att det drar igång.
Vilken tur att surströmmingen från igår antagligen har kommit längre ner än magsäcken så jag slipper förgifta hela BB om jag skulle kräkas!! :S
Nu räknar jag med att åka in ikväll eller inatt....tror inte att detta kommer att gå så fort att det blir något tidigare. 20/8 var tydligen ett bra datum!! :D
Håll tummarna att det är på riktigt och inte förvärkar nudå! Vi får se hur det utvecklas....

Idag har vi varit på sista besöket hos barnmorskan och allt såg ut som tidigare förutom att livmodertappen var lite mer öppen, men fortfarande bibehållen. Jag hade fortfarande högt blodtryck men det var inom gränsen. Imorgon har vi tid för bedömning hos spec. mödra. och då får vi se om de vill sätta igång mig eller om de tycker att vi ska vänta lite till. Om vi har tur kanske det drar igång ikväll eller inatt.

Ja nu verkar det som att vi får vara hemma och föda, nu är det mindre än ett dygn tills de öppnar här i Övik och jag har inga känningar att det skulle vara något på G.
Inatt har jag sovit otroligt illa, vaknat flera gånger och haft svårt att somna om, haft mkt tankar som snurrat i mitt halvvakna huvud. Resultatet av en pissig natt blir ju naturligtvis en dålig dag eftersom jag är trött, har hjärtklappning och kallsvettas vid minsta aktivitet.
Jag har sån tur att min älskade man är hemma och tar hand om mig en dag som denna, just nu håller han på att göra lunch till oss och sedan ska jag vila. En kvalificerad gissning är att blodtrycket är ytterligare förhöjt imorron och då får vi se om BM drar igång det med sin undersökning eller om hon kontaktar BB för en bedömning. Jag vill verkligen inte vänta till den 22:a när vi har tid på spec. mödra.
Det hade ju varit skönt om förlossningen kunde dra igång av sig själv så jag slipper bli igångsatt.... Bara att hålla tummarna nu!

Fortfarande väntar vi på att vår älskling ska komma till världen. I helgen var jag på stan med Karrå, Karin och Leah och det gick bra tills det var dags att åka hem, då fick jag en otrolig förvärk så jag måste ha sett ut som en anka där jag vankade fram.
Idag har vi varit på namngivningsfest hos yngsta grannen, Matilda Christina, samt att hennes mamma Lizette firade sin födelsedag. Det var ett trevligt kalas men energin från min sida är inte den samma och innan det var över så kände jag att det var dags att gå hem.
Nu går mitt resonemang kring Pyret så att om h*n har stannat inne så här länge kan det gått få dröja i ett par dagar till så vi får vara hemma.

Idag har jag och Jonas varit till BM på en koll och det visade sig att Pyret mådde bra som vanligt, urinstickan var perfekt men blodtrycket är ytterligare förhöjt.... känns inte bra, nu ligger det på 145/90 och tydligen har MVC en gräns på 140/90 så jag ligger nu över riskgränsen. Det positiva är att jag inte har protein i urin eller svullna händer och fötter vilket gör att det inte är så stor risk för havandeskapsförgiftning.
Nästa vecka, onsdag, ska jag tillbaka till BM och om jag inte fått innan den 22:a ska jag till spec. MCV för en koll med ultraljud och mäta fostervatten och bebis. Känns inte bra att det är så långt borta men vi får väl hoppas att det kommer en bebis innan dess.
På onsdag öppnar de BB här och jag hoppas jag kan hålla igen tills dess, skulle vara skönt att vara på hemmaplan när Pyret ska komma ut. Men nu skulle jag verkligen vilja att detta är över så jag slipper oroa mig över att h*n har det bra därinne.

Ikväll kommer Karrå, Pelle och Leah hit till Övik och jag är så glad!! Hade ju varit mysigt om Pyret har kommit så vi fick visa upp vårt underverk men nu är det bara att hålla tummarna så det inte händer i helgen. På lördag ska jag på stan och handla en present till vår yngsta granne, Matilda, som ska ha namngivningsfest på söndag.

Nu känns det hela mycket märkligt... De senaste nätterna har jag haft den rutinen att jag, som vanligt, somnat vid tolv för att sedan vakna vid 3 eller 4 för ett toalettbesök vartefter jag krypit ner i sängen (oftast på andra sidan) och somnat om sött på lilla örat och sovit till 8-9-tiden. Låter ju inte så underligt, eller hur?!
Nu sitter jag här, klockan är strax efter 5 och jag har varit vaken i en och en halv timme för att jag inte kunde somna om efter toalettbesöket. Luras nu inte att tro att denna insomnia beror på värkar eller liknande, allt känns som vanligt! Jag är bara inte trött.... Mycket underligt!

Då arbetar jag på övertid med den här bebisen och trots att det är spännande och lite kul att inte veta så är det samtidigt nervöst, jag vet ju inte om allt är bra och jag skulle gärna ha Pyret på utsidan så att jag kan SE att allt ser ut som det ska och inte bara "lita på att det känns bra". Imorgon har vi en tid hos BM och jag hoppas verkligen att hennes retningar av livmodertappet ska sätta igång det hela, jag är mer än redo att åka in på BB, nu skiter jag i vart det blir!
Oron över att Pyret inte mår bra bottnar sig i så många saker, en mening som fastnat i mig var när jag läste om graviditet i vecka 38: "Nu börjar moderkakan åldras..." *iiiiih* REDAN!!?? Sedan gör det inte saken bättre att jag hade förhöjt blodtryck sist och lägg till det faktumet att Pyret är mycket lugnare nu på dagarna än den varit ett tag.... som du ser, tar jag inget förgivet än. När jag har ett litet knyte i famnen som skriker sig illröd i ansiktet, DÅ kan jag slappna av!

Idag har jag och Jonas rivit bort vägg i matrummet för att se hur det är utformat så vi vet vad vi har framför oss när det ska rivas bort helt. Lite pyssel men nu är det gjort och till och med städat. Ikväll ska vi hämta släpvagnen och köra bort lite skräp som blivit från rivningsarbetet.
Det är inte utan att det är lite frigörande att köra bort gammal tapet och vägg, känns liksom att det blir "rent" i huset.... om du tänker känslan av att skrubba något riktigt skitigt tills det glänser igen....fast i ett större kontext!

Idag är dagen då tiden går ut....men det innebär ju inte att det kommer en bebis idag, utan bara att det är övertid kvar.... beror på hur mycket bara!

Enligt ultraljudet skulle tiden gå ut i morgon och sedan är det övertid kvar....En, från mig, kvalificerad gissning säger att det kommer bli en del övertid, känner mig inte alls annorlunda på något vis. Men å andra sidan vet jag ju ingenting om hur det "ska" kännas heller.
Imorse hade jag en mindre ångestattack innan jag klev upp. Jag har redan vant mig vid att Pyret stökar runt på morgonen och innan jag somnar men imorse var det alldelens lugnt därinne....otroligt vilken oro det kan ge.
Jag har ju bestämt att jag måste ha en bärsele till lill*n så vi kan gå på åkern med hundarna i höst och mamma hade fått tipset om Manduca´s bärsele och jag tror verkligen att den är bra. Jag ska ta mig en tur på Barnens hus och se vad de har också, vill ju gärna pröva dem och se hur de passar och känns. Misstänker att jag kommer använda den mycket så den måste vara skön både för mig och Pyret! Är det någon som har andra tips?

Nu återstår det att se om Pyret har tänkt passa tiden eller komma ut på övertid!
Vi jobbar på med matrummet, idag inhandlades tapeter och jag hoppas verkligen att det kommer bli så bra som jag hoppas.

Idag var jag till BM och fick konstaterat att de senaste dagarnas hjärtklappning faktiskt kan ha att göra med ett lite förhöjt blodtryck som idag låg på 135/90 till skillnad från 120/85 som det var förra gången. Men eftersom jag inte ökat i vikt, sväller eller har äggvita i urin så var BM lugn.
Jag har fortfarande bara gått upp 3 kilo sedan inskrivningen och det är så himla skönt att få höra det, lever på hoppet om att dett ska hålla i sig även efter förlossningen. En intressant teori som en bekant delade med mig är att vi som har PCO mår bra av den strida ström av hormoner som en graviditet ger och därför går vi ner i vikt, jag köper den rakt av och känner mig säker på att jag kommer börja med P-piller så fort jag kan för att förhindra att vikten barkar iväg åt fel håll.
Pyrets hjärtljud ligger på 146 och det tyder ju på att det kan vara en liten tös, om man ska tro gamla skrönor, men jag tror ju fortfarande att det är en liten kille som ligger där inne. Men det får tiden utvisa och vilket som så är det ett efterlängtat och älskat barn som kommer.
BM var lite osäker på om det verkligen var huvudet hon kände och ville därför göra en vaginal undersökning på mig idag. Den visade att det faktiskt var huvudet som låg först, hon kunde känna på det och jag var öppen 1-1,5 cm. Hon "strippade" hinnorna och sa att det kunde ge mig lite värkar....man kan ju alltid hoppas på att hon har satt igång nåt, än känns det bra men när jag kom hem hade jag lite sammandragningar så nog reagerade kroppen alltid.
Väntan fortsätter!